innan bomberna
jag tror jag har växt, inte på längden, men jag har nog växt.
ni krymper, hela tiden, jag tittar snart ner, ställ er upp för fan.
om jag nu skulle dra mig själv i kragen och slå upp vissa sidor,
kanske våga säga hej, kanske springa ett varv.
skulle jag kanske en dag bli glad? nej jag tror inte heller det.
Kommentarer
Trackback
