Nu lever jag på spirituella tankar och kaffe.

Jag känner ett konstant sug, sukt och förjävelse.

Jag vill öppna dörrarna och trycka i mig allt på en gång.

Jag är i någon slags på väg till döden rörelse hela tiden.

Jag tar kort på någon gammal sång och då kommer tårarna överallt, hela tiden.

Jag kan inte andas, jag kan inte göra någonting alls.

 

Det svider något fruktansvärt. Längtan efter födelsefödan lämnar spår som inte går att tyda.

Dom är rent ut sagt vidriga och jag kan inte sluta tänka.

 

Gud suger upp mig och spottar ut mig över alla världens städer.

Jag dansar naken när ingen ser och låtsas att jag föddes för sjuttio år sedan.

Jag vrider mig av förtär, länsar mitt huvud. Ser upp. Tar. Stänger av.

 

Moder jord tjatar om svält och svider.

Jag håller händerna för öronen och låtsas att jag ingenting vet.

varför inte "bildblogga" lite såhär på morgonkvisten

Jag ser verkligen fram emot denna helg.

 

 

Jag har fått lite hemlängtan eller huslängat, saknar mitt hus mitt ute i skogen.

Katterna, kaffebryggaren, fläkten, mitt rum och mina fina.

 

För att jag aldrig skriver här så gör jag det.. eller? va.

 

 

 

Sitter i skolan, eller just nu på mitt rum och pluggar med en kopp kaffe. Bekvämt som fan.

 

Som små fjädrar och kringströdd sand
du är ett myller av fräknar och damm
det skymmer och jag svajar på tröskeln
ni får tro vad ni vill
och för all bomull i världen
det som täcker himlen i natt
mina kuddar och täcken som tjatar
dom får tro vad dom vill

Men du skulle döda mig om du visste
vad jag gör med dig i min fantasi
jag skulle döda dig om jag visste
varenda tanke var slöseri
så vi är väl kvitt, vi börjar om